Bilder efter renoveringen 2005-06

BispbergsHerrgard.com

För information om den idag pågående verksamheten, se www.bispbergsherrgard.se

Den här sidan är HISTORIA, från 1xxx - 2014.

Bildserien som visas på den här sidan visar hur herrgården såg ut efter vår renovering av huvudbyggnaden, vilket huvudsakligen skedde under vintern 2005 - 2006. Därefter en rad stegvisa förbättringar år för år.

Byggnadens timmerstomme restes 1806 enligt uppgift i de flertal brandsyneprotokoll som upprättades med ojämna mellanrum, det första är från 1823. Sannolikt var byggnadens interiör i huvudsak oförändrad fram till en total omdaning av herrgårdens entréplan cirka 1950 i samband med att gruvbolaget då även lät nyuppföra de båda tjänstemannabostäderna strax nedanför herrgårdsområdet. Slutsatsen dragen av att samma typ av lister och snickerier återfinns i de då 1950 nyuppförda bostäderna såväl som i herrgårdens entréplan då vi tillträdde 2005.

Allt av de ursprungliga snickerierna och övriga inredningsdetaljerna inklusive kakelugnar, samtliga golvplank i alla rum, socklar, tak- och foderlister revs ut och ersattes med 1950-talets material och ideal såsom tretexskivor med påklistrad och målad juteväv alternativt patentering och tapetsering.  Smala, närmast oprofilerade socklar, foder och taklister monterades. Innertaken sänktes av okänd anledning i flertalet rum utom i salongen och ett WC. Som kronan på verket monterades en stor rumslång platsbyggd kornish över fönstren i stora salongen innehållande en rad lysrörsarmaturer daterade 1954. Sååå passande i en byggnad från 1806! Men det var ju modernt, ju.

 

I de mer publika delarna av byggnaden återinstallerades breda foder, höga socklar och passande breda taklister samt gavs rummen en kulörsättning av målarfärg och tapeter som anpassades till en tvåhundra år gammal byggnad.

Övervåningen klarade sig undan skövlingen på 1950-talet, sannolikt enbart beroende av bolagsbudgeten. Där återfinner vi några få ytor av ursprungliga golvplank i det som tidigare var tjänstefolkets sovkammare. Till dessa, då mindre prominenta utrymmen, har ett halvdussin dörrar, som troligen återanvändes när den mindre och äldre byggnad som befann sig på platsen för den nuvarande herrgårdsbyggnaden revs före 1806. De dörrbladen är uppenbart äldre än herrgårdsbyggnaden med sina i ramverket excentriskt placerade fyllningar. De här dörrarna har fortfarande kammarlåsen kvar. Även dörrfodren har en mer ålderdomlig profilering. Dörrbladen på entrévåningen är, tillsammans med entrépartiet, från 1806 och är i princip de enda återstående snickerierna från tiden för nyuppförandet av herrgårdsbyggnaden. Renoveringsivern på 50-talet var så fullständig att man till och med gjorde sig besväret att riva bort de ursprungliga kultappsgångjärnen för att ersätta dem med nya ASSAgångjärn. Man kan fortfarande skönja ilagningarna under måleriet efter de ursprungliga beslagen. En dörr med karm "blev över" 1950 och den återanvändes i den byggnad som då inrymde gruvverksamhetens administration. Den dörren är idag den enda på området som har orginalgångjärnen från 1806 kvar.

I den vänstra vindskammaren på övervåningen finns en komplett dörr som tidigare suttit monterad i timmerväggen mellan det rum som har WC/Dusch och det lilla sovrummet. Den dörren satt ursprungligen monterad på samma avstånd från ytterväggen som dörren till biblioteksrummet. Under mitten av 1980-talet restes en vägg i det rum som tidigare var herrskapets sovrum, för att medge fler sovrum i huset när uthyrningsverksamhet bedrevs. Dessförinnan var planlösningen fyra rejäla rum i fil med dörrarna på samma avstånd från ytterväggen så att man kunde se rakt igenom alla rum på en gång för att därigenom få en bättre känsla för husets volym.

Golv av äkta enstavs ekparkett i inre hall, gästrum och kontor ersatte slitna linoleummattor från 1950-talet och gav utrymmena mer av den stil som anstår en byggnad av den här typen. Under parketten finns bara den billiga råsponten från 50-talet, här som överallt i hela entréplanet.

Övervåningens stora sal mellan skorstensstockarna var under 1800-talet en torkvind för tvätt och allmän förvaring. Dagens innertak fanns inte då. Det man såg var yttertakets glespanel med skivtäckning av plåt. Med andra ord, var det vinter ute så var det vinter även här. Bara gavelkamrarna av timmer var uppvärmda med vedeldning och den tunna trädörren var enda skyddet mot vinterkylan.

De inre rumslösningarna vi ser idag är från 1900-talet.

Att den stora salen ursprungligen var en sekundär yta kan ses även genom att man använt billigare virke med en bredd av endast fem tum och rikligt med kvist, medan gavelkamrarna redan från början  var utrustade med rotvända, breda  och med få kvistar försedda golvplank.De var bostäder. I de två större kamrarna som vi valde till våra sovrum, installerades platsbyggda garderober med intapetserade dörrar för att bestå huset med en tidstypisk lösning på förvaringsproblemet. Hörnen utformades med en diagonal del för att inte trängas med besökaren vid ankomst.

En av de större överraskningarna fick vi då vi rev ut heltäckningsmattan i damens budoir. Det visade sig att husets sista golv med orginalmåleri från 1806 gömde sig därunder. Men glädjen blev kortvarig då det visade sig att man för säkerhets skull hade helklistrat heltäckmattan så det var mattlim över varenda kvadratcentimeter av måleriet. Ett försök att ta fram måleriet redovisade behov av arbetsinsatser på en orimlig nivå, så ett 28x165 furugolv anskaffades, målades och lades in som ersättning för det förlorade golvet.

Originalgolvet vilar i frid därunder.

Våtrummen med målad glasfiberväv och plastmatta uppgraderades med modernare tätskikt och keramiska material.

Snedtakskamrarna utgjorde extra gästrum men användes tämligen sparsamt då byggnaden var privatbostad och vare sig kost eller logi erbjöds allmänheten.

 

Flertalet av de släta dörrbladen som installerades på 1950-talet försågs med lister i storlek och form som avsågs påminna om originaldörrbladen för att även i det avseendet bidra till en känsla av äldre interiörmiljö. Ett riktigt drygt arbete då varje dörr slukar mycket list, många ger och måleriarbete.

 

Fönstren med tappade bågar av kärnvirke och måtten 1200x1800 byttes till nya med kopplade bågar och måtten 1200x1600. Beslutet att göra så gav samtidigt den haltande linje som idag kan ses mellan huvudentrén och de övriga fönstren på entréfasaden. Ingen arkeitekt från den tiden skulle ha tillåtit en sådan haltande formgivning. Fönstret på arkivbyggnaden är 1200x1800 och vittnar om den ursprungliga formen då den byggnadsdelen uppfördes i början av 1900-talet och anpassades till den dåtida formgivningen.

Utvändigt måleri utfördes i maj 2008 vilket skedde främst på grund av att det var sista året för riktig oljefärg i allmän handel men även på grund av den dystra befintliga kulörsättningen grå-grå/grågrön.

 

Allt som uträttats i och på huset har i hög utsträckning skett i egen regi och varit möjligt genom att använda all "ledig" tid och lite till i arbetet med ständiga förbättringar, stora som små.

 

Den ständigt och allestädes förekommande Herrgårdskostymen kom från Snickers.

Bispbergs Herrgård 2005-2014, så som det såg ut då.


Fotografierna på denna sida uteslutande tagna av Lennart Larsson, dåvarande ägare till Bispbergs Herrgård